ELLIS

En månad kvar till julafton. En månad. Fyra veckor. 
Jag känner mig inte alls peppad, men jag känner det lite i ryggen, det är på väg. Har ni hört låten "En julsaga" Med Ainbusk och Norman.
 Där snackar vi julstämning a la Ellis. Men som sagt, inga julklappar inhandlade, ingen önskelista skriven, ingen stjärna i fönstret och inga pepparkakor uppätna.
 Jag minns när jag var liten, de va inte så svårt att finna julkänslan.
 Lite pepparkakor, en julkalender på Konsum och lite glitter och voila! där hade du din egen jul. Synd att det inte är så nu längre, men allt var ju så mycket enklare förr.
 Allt, jag menar verkligen allt!
Nu stressar man runt den 22, helst 23 December och försöker hitta julklappen till mamma på Åhléns tillsammans med 259000 andra människor,
 man uppskattar mat, godis och Kalle Anka på ett helt annat sätt. De spelar inte så stor roll om de ligger en meter snö eller nedgrusad asfalt på gatan. Förut var de pulkaåkning som gällde, annars var allt förstört. Julafton. Smaka på ordet.
 Det ordet är väl fortfarande underbart mysigt att höra, tänk, Hela Sveriges Mysfarbror Ernst kommer säkert med ett fint julprogram också. Julklappar. Åh, jag får gåshud, inte bara för att smygtitta på mina egna som jag faktiskt fortfarande brukar göra, att se glädjen i familjens ögon när de öppnar mina julklappar är helt obeskrivlig, men när jag tänker efter, glädjen vet jag inte, mer fasan när Frida en gång fick en discokula, pappa en helikopter och mamma något knäppt som man inte vill minnas.
Ser ni, jag slits itu, en människa som vill åka iväg till en söderhavsö och strunta i julen och en människa som inte vill göra annat än baka pepparkakor, lyssna på julmusik och längta till den första skivan från julskinkan på en knäckemacka med julspriten till. Underbart.
 Uppesittarkväll med bingolotto ska de vara också. Där har du de, julen som en liten ask.
Fast när jag tänker efter, jag är nog inte så förtjust i pepparkakor.