ELLIS

När jag var liten trodde jag att det fanns tre typer av människor. Barn, vuxna och dem som är något mittemellan, vi kallar dem ungdomar. Nu när man har så kallat vuxit upp,  Så jag undrar om jag inte borde berätta. Berätta om människorna som finns här. För vissa, jag säger vissa. Spelar i en egen divission. Jag kan konstatera att så många olika människor som det finns, så mycket kan man inte räkna till. Eller hur ska jag förklara? Människorna här,  
Det är egna personer med så mycket att berätta. En har seglat jorden runt. En annan måste ha det stekta ägget på en annan tallrik.
Det finns en man som kan spela bort flera tusen på spelmaskinen, han slår och blir så jäkla förbannad om det inte går som han vill och när han vinner, När han väl vinner, då ser han så där stolt ut. Precis som en fotbollspelare som precis har avgjort en Vm- final. Han verkar inte förstå att det hela handlar om slumpen.
Sen finns det kvinnan som verkar älska mörk öl. Hon brukar komma med sin man på lördagar. Hon tappar ofta bort sin man också. Hon går ofta hem själv, det hon inte vet, men som vi vet, är att han står och hånglar upp någon annan bakom husknuten. Vad kan man göra? bara se på.
Sedan har vi dessa stammisar. De kan mitt namn och jag kan deras. Jag vet precis vad de vill ha, hur mycket de pallar innan det är dags att gå hem och hur mycket pengar de brukar göra av med.
En av stammisarna har en katt. Katten heter Al kaida. Vad mer kan man säga.
På något sätt tror jag att alla dessa människor kommer hit av en anledning, för att röra till i grytan eller skapa intriger, ibland känns det som en dockusåpa mitt jobb, ska det vara så? kanske är det just han där uppe som skickar in en ny personlighet för att röra om, få oss att springa på tå och göra allt vid minsta vinkning.
Men det är väl så det är, och det är väl så det ska vara.